Hej bloggen=)

Idag har jag varit inne en snabbis i stan och klippt klorna på maxen+köpt hundmat. Så Alex och Juni fick vara ensamma hemma,men det gick såklart jättebra. I morgon så åker vi till Båstad,ska bli jätteskönt. Synd bara att man inte får bada=( men får passa på att ligga ute och sola lite,så att man får lite färg. Så jag ska strax börja packa. Så svårt att veta vad man ska ha med sej till Juni. Det är juh första gången vi reser med henne...inte så konstigt med tanke på att hon bara är 2 veckor. =)

Min favoritbild. Mina två bästa vänner och lilla Juni

Dagarna går så fort. Igår hade vi redan varit hemma en vecka. Kan inte förstå att det går såhär fort. men vi gör ganska mkt på dagarna också. Häromdan så var vi stadsparken och hade picknick och tog en promenad där. Sen har vi varit i stan i massa olika ärenden. Det är kul att göra saker och inte bara sitta hemma. Nästa vecka åker vi till Båstad i två dygn,ska bli jätte härligt.

Nätterna med lilla Juni går väldigt bra,hon är vaken kanske 2-3 ggr för att äta,men jag liggammar på nätterna så det fungerar jättebra. Tyvärr har vi vänt lite på dygnet här hemma,vakna sent och sover fram till 10-11 varje dag. Men va gör det? Alex och Juni ligger fortfarande och sover nu,men jag har varit ute på en promenad med maxen. Thailand närmar sej och fettet på kroppen försvinner inte av sej självt...=)

Tänkte att jag skulle beskriva hur min förlossning var. Och sen kommer juh detta bli en blogg om våran lilla Juni, så istället för att skriva om min graviditet så kommer den att handla om våran lilla familj istället.

Men till förlossningen då: Redan på midsommar så började jag att få förvärkar,jag visste inte då att det var det,utan trodde faktiskt att det var förstoppning(alla som varit gravida vet att det i slutet kan bli lite svårt att gå på toaletten) eftersom att jag inte varit på toa på flera dagar. Det var ingen jättehemsk smärta utan bara som lite magont. Dagen efter så fortsatte det hemma hos mamma och pappa och ibland gjorde det ondare och ibland lite mindre ont. men jag och Alex bestämde oss för att åka hem iallafall,vi visste juh som sagt inte var det var för smärta. Detta höll i sej hela natten och värkarna var iallafall så kraftiga att jag vaknade av dom,så på lördagen så ringde jag in till förlossningen och barnmorskan där sa att det lät som förvärkar. Jag tänkte inte mer på det utan var mest orolig för att det skulle hålla i sej i flera veckor eftersom jag inte var beräknad förrens ca 1 1/2 vecka efter. men på måndagen när jag vaknade och gick på toaletten så kom det massa blod. Jag blev såklart jätterädd och bara skrek åt Alex att han skulle ringa in till förlossningen. Där sa dom att det inte lät som något allvarligt,men att dom ville att jag skulle komma in på en undersökning. Det var helt fullt på förlossningen så vi fick ligga i en liten "skrubb" med CTG. Det visade sej att bebisen var ganska trött så hon ville undersöka mej och det visade sej att jag redan var öppen 3 cm.

Både jag och Alex blev väldigt förvånade. När man är gravid så är man väldigt inställd på det datumet som man fått. Vi fick iallafall åka hem för det var helt fullt på förlossningen. Jag tycket att det var skönt också. Sen på natten så fick jag mer värkar,men inget regelbundet. Men tillslut så blev jag otålig och väckte Alex och så åkte vi in till förlossningen igen. Där gjorde dom ännu ett CTG,som var bra och sen fick jag en morfonspruta för att jag skulle kunna sova några timmar. Var juh ganska trött med tanke på de senaste nätterna. Sov väl kanske 2 timmar på sprutan,men det räckte för sen kände jag mej ganska pigg. Så på morgonen tog dom hål på hinnorna så att vattnet gick för att få igång värkarna lite bättre. Nu kom värkarna tätare,men gjorde fortfarande inte speciellt jätteont,så jag tänkte faktiskt att så jäkla jobbigt är det väl inte att föda barn=) Jag frågade till och med barnmorskan om det inte skulle göra ondare än såhär. Hon förvissade mej om att det skulle det göra=) haha. Men runt 11-tiden på fm så drog allt igång. Nu hade jag väldigt täta värkar som gjorde j''ligt ont och nu började jag också att använda lustgasen och den släppte jag inte under hela förlossningen sen. Alex satt och tittade på skärmen och sa till när en värk skulle komma och detta var helt perfekt för då kunde jag börja andas i masken direkt och kapa topparna på värkarna. Jag vet inte exakt var klockan var när jag började känna krystvärkar,men jag tror att den var runt 14 och dessa värkar tyckte jag var värst. Redan när jag var öppen 8 cm så ville jag börja krysta och det fick jag såklart inte. Men man är så inne i sej själv att man skiter typ i allt runt omkring dej så ibland krystade jag iallafall,fast att jag inte fick=) Att krysta sen krysta fram henne är den värsta smärtan jag någonsin upplevt och jag fick både panik och dödsångest. Jag bad till och med barnmorskan att söva mej och plocka ut henne.Jag trodde faktiskt att jag skulle dö och jag ville det också. Som tur var så behövde jag bara krysta i ca 20 min och 16.18 föddes våran älskade lilla Juni. När jag fick upp henne på bröstet så var jag så utpumpad och trött,så jag kände ingenting först. Jag var bara så fruktansvärt glad att allt var över. Känslorna för min lilla dotter kom nog egentligen först när vi kom upp på BB några timmar senare. 

De smärtstillande medel som jag använde mej utan var lustgas,sterila kvaddlar och EDA. Det sistnämda var helt klart det bästa och det gjorde att jag fick andas och lugna mej lite mellan värkarna som innan var så intensiva. En förlossning är det värsta i smärtväg du kan tänka dej och det går aldrig någonsin beskriva den smärtan för någon som inte fött barn,men det är så värt det och jag skulle göra om det hur många gånger som helst för min lilla flicka. Hon är mitt allt och det finaste jag har. Jag älskar verkligen henne över allt annat. Sen har jag också världens finaste sambo som är den bästa pappan i världen. Skulle aldrig byta bort honom. Han är min andra hälft.

Ja,detta var min förlossningsberättelse iallafall=)

Min älskade lilla Juni

Myser med en trött pappa

Nu är hon äntligen här våran efterlängtade lilla Juni. Jag är så himla lycklig och livet kan verkligen inte bli bättre. När jag fick henne till mej så blev allt annat i världen så oviktigt. Nu var det bara hon...jag kommer att göra allt för henne och älska henne så mkt som det bara att går. Jag kan ligga och titta på henne i timmar och bara lukta på henne. Trodde inte att man kunde älska såhär..och jag trodde inte att man kunde bli så rädd för att förlora ngt. Det får aldrig hända henne ngt och jag ska skydda henne genom hela livet. Jag kan inte förstå att något så underbart och fint har kommit till denna jorden. u vet jag vad det är att känna moderskänslor. Det går inte att beskriva med någonting annat. 

Jag älskar dej över allt annat min älskade lilla tjej